inspiritgolden

ni vet då man är ledsen fast man inte har något att vara ledsen över

ni vet då insidan skriker av panik fast den egentligen borde sjunga av lycka

ni vet då man inte kan sätta fingret på vad som känns fel

ni vet då klumpen i halsen inte orkar hålla uppe längre och brister ut i ett stilla fall av tårar

tårar som blir allt mer hektiska och sedan tar sådan energi av än att man plötsligt får svårt att andas

ni vet då stormen lugnat sig och man sitter där i mörkret och vaggar sig själv fram och tillbaka, fram och tillbaka

det är då man önskar att peter pan kunde komma in genom fönstret och hämta en, för att aldrig mer återkomma.