inspiritgolden

ni vet när man sitter och pusslar ett pussel
man kan sitta i flera timmar
och när man väl kommit till den där absolut sista pusselbiten
så upptäcker man att den fattas
man känner sig så bedragen av pusselbitarna
att dom inte sagt innan att en av dem var borta


ni vet känslan när den där borttappade pusselbiten bara dyker upp
rakt från tomma intet och faller på plats av sig självt
då känner man sig dum
att man lagt ned så mycket tid och energi åt att bekymmra sig


jag tackar dig herre för att du alltid kommer med din
hjälpande hand när jag inte förstår