ser på medan stjärnorna träder fram och tänker att en dag är jag där bland dom

sitter och pluggar. har skrivbordet precis framför fönstret, det känns skönt, då kan man andas ut emellanåt och bara se på medan mörkret faller

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0