RÖDSPRÄNGDA ÖGON

tredje kvällen i rad som jag ligger här med rödsprängda ögon
hela hjärtat värker 
minsta lilla tanke och tårarna forsar
det är så orättvist 
det som inte fick hända, hände 
det som inte kunde hända, hände
plötsligt var det inte någon långt borta
plötsligt var det du

om jag känner såhär när någon jag knappt kände går bort 
vill jag inte ens tänka på hur jag skulle känna om någon nära gick bort 

ofta tar man livet för givet
ofta visar man inte den uppskattning man borde till människor som betyder allt för en 

jag undrar hur många kvällar jag kommer gråta mig till sömns 

vila i frid Justus. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0