...
Nej. Gråt inte. Håll tillbaka tårarna. Aj. Sluta.
Det är som om någon river upp allt jag har grävt ner. Allt jag lyckats gömma är nu synligt igen. Det gör ont. Klarar inte hålla inne tårarna längre, och nu rinner de sakta ner för min kind.
Krigar med mig själv. Gråter. Vill inte längre. Vill mer än någonsin. Vill inte alls.
Trodde jag var på land men jag är tydligen långt ute på stormigt hav. Minnen och scenarion från förr rullar gång på gång i mitt huvud. Vågar inte blunda, det gör för ont.
Kommentarer
Trackback
