sorgsna snyftar i tystnaden
Tystnaden är påtaglig, men den bryts ibland av ett par sorgsna snyftar. Sorgen ligger på, likt en svart dimma och möts av alla klumpar som växt sig fast i halsen i ett desperat försök att inte brista, brista ut i tårar.
Att börja terminen med en minnesstund för någon som innan lovet var lika verklig och lika levande som vem som helst är ingen lätt sak. Det är då man förstår att livet inte är självklart. Livet är skört. Det är lätt att glömma. Glömma att visa tacksamhet och uppskattning mot de som står en nära. Ingen av oss kunde se eller ens tänka att det som hände skulle hända. Tanken på att det kan hända vem som helst, när som helst, helt utan förvarning, ger mig rysningar. Ingen förtjänar att gå igenom en förlust på det sättet. Jag tänker på familj och nära vänner.
Kommentarer
Trackback
