inspiritgolden

Det förvånar mig att jag inte gått i väggen än. inte nog med att jag går i skolan på heltid, har ju även så himla svårt att säga nej till chefen. Nu har jag gått en helvecka i skolan, och har skola imorn också, sen ska jag åka direkt till jobbet, jobba till stängning och sen ska jag upp på lördag morgon och jobba till stängning och sen jobbar jag söndag också, och som om inte det var nog så jobbar jag även på tisdag direkt efter skolan. Gosh.. blir trött bara jag tänker på det! 

Det är märkligt det där med musik, hur en låt kan kopplas så mycket med en tid i ens liv, och hur man kan känna exakt dom känslorna man kände när man lyssnade på låten. Det är lite som att åka i en tidsmaskin. Helt plötsligt är man tillbaks där, fast man inners inne vet att allt förändrats. Man känner sig lite som bedragare som egentligen vet mycket bättre, men man åker tillbaka för att låtsas som att allt är som vanligt igen. 

Mitt liv har verkligen varit helt upp och ner sen årsskiftet detta år, vilket har sina orsaker, men dem tänker jag inte gå in på just nu. Men det jag kan konstatera är att livet inte varit som jag tänkt, velat eller planerat. Det tog en helt annan vändning helt enkelt. Jag har gråtit mig tårlös på nätterna och låtsas som ingenting på dagarna. Och detta pågrund av händelser som hände i mitt liv under vintern/våren detta år. Jag trodde att jag skulle klara allting och hålla uppe en bariär som inte stämde. Men tillslut funkade det inte. Det sprack. För någon vecka sen, kände jag att jag kunde andas för första gången sen nyår. Jag kom hem från skolan och kände en så toltal lättnad, en lättnad så djup att jag aldrig känt den förut. Jag kunde inget annat än att le. 

Detta året har verkligen satt sina spår i mig, jag vet att jag alltid kommer se tillbaka på det här, med en liten del av hjärtat gråtandes, och känna sorg, besvikelse men även se ärren som denna tid lämnat efter sig. Men nu känner jag mig redo att lämna det bakom mig, och se mot framtiden, utan att det är ska påverka mig. Jag känner mig spänd och förväntansfull. Vet att jag kommer få det bättre och tackar Gud för att han drog mig ur det här. Och även om jag är ledsen att allt det här har hänt, så lägtar jag till den dagen jag kan hjälpa en annan människa som går igenom samma sak. 

man mår så himla dåligt när man har kollat runt på massa bloggar med as snygga tjejer som lever ett as aktivt liv och är värsta nyttiga och har alla jordens snygga kläder.. och så sitter man där helt finnig och äter choklad, i fula gamla mjukisbyxor och känner sig västa fet 

Idag är en sådan dag då jag verkligen förstår hur lyckligt lottad jag är. Jag är bästa vän med jordens skapare. Han älskar mig högre än någonting annat. Hans kärlek strålar mot mig så tydligt att mitt hjärta blir överväldigat. Tårar rinner ner från mina kinder. Han älskar mig. Han leder mig. Han är god. 

 

Mitt liv har inte varit det lättaste. Det har funnits många tillfällen i mitt liv där jag tvivlat, hatat, varit förvirrad och inte trott på Gud. Men Han har alltid funnits där, även fast jag inte vetat det. Han vet allting om mig, hur sårad jag varit och hur trasig jag varit. Men han har alltid hjälp mig upp på fötter igen. Efter varje dal i livet har han tagit min hand och dragit mig upp till nya höjder. 

 

Gud har så mycket att ge till oss, men vi människor begränsar honom genom att trycka ner oss själva och göra allting så mycket mindre än vad det är. Jag är så tacksam att Gud vet allting, att jag inte behöver bekymra mig för något, utan att han har allting i sin hand. Han har planerat varje dag i mitt liv. Jag behöver bara leva och lita på honom och se fram emot ett helt underbart liv! Gud vet mycket bättre än jag, han vill inget hellre än att jag ska vara lycklig. 

 

Jag blir förkrossad när jag tänker på alla människor som inte har det så bra som jag. Att dom inte känner Jesus. Att dom tror att de är helt ensamma i världen, fast Jesus egentligen står brevid dem med öppna armar och inte vill något hellre än att krama dessa små ensamma människor.