inspiritgolden

Mitt liv har verkligen varit helt upp och ner sen årsskiftet detta år, vilket har sina orsaker, men dem tänker jag inte gå in på just nu. Men det jag kan konstatera är att livet inte varit som jag tänkt, velat eller planerat. Det tog en helt annan vändning helt enkelt. Jag har gråtit mig tårlös på nätterna och låtsas som ingenting på dagarna. Och detta pågrund av händelser som hände i mitt liv under vintern/våren detta år. Jag trodde att jag skulle klara allting och hålla uppe en bariär som inte stämde. Men tillslut funkade det inte. Det sprack. För någon vecka sen, kände jag att jag kunde andas för första gången sen nyår. Jag kom hem från skolan och kände en så toltal lättnad, en lättnad så djup att jag aldrig känt den förut. Jag kunde inget annat än att le. 

Detta året har verkligen satt sina spår i mig, jag vet att jag alltid kommer se tillbaka på det här, med en liten del av hjärtat gråtandes, och känna sorg, besvikelse men även se ärren som denna tid lämnat efter sig. Men nu känner jag mig redo att lämna det bakom mig, och se mot framtiden, utan att det är ska påverka mig. Jag känner mig spänd och förväntansfull. Vet att jag kommer få det bättre och tackar Gud för att han drog mig ur det här. Och även om jag är ledsen att allt det här har hänt, så lägtar jag till den dagen jag kan hjälpa en annan människa som går igenom samma sak.