.
jag borde veta bättre själv
jag borde veta att mitt liv inte tillåter lyckliga stunder
jag borde inte låta mig själv tro att livet är bra
för just där och just då lurar olyckan runt hörnet
när hela ens värld, på en sekund, sätts mot spetsen
och allt man en gång trott på är en lögn
när ens knän inte orkar hålla uppe en och man stupar mot marken
hjärtat sätts i halsen och öronen dunkar och man skakar och kallsvettas
när man inte får ut en vettig tanke för att det känns som hela insidan vänts utåt
och hela ens existens känns som ett stort fjasko
inte ens en tår trillar ner från min kind.
jag får inte ut någonting
det är bara tomt
det ekar tomhet
och jag känner mig så bortkastad
när sen skakningarna har fadeat ut
och endast tystnaden finns kvar
har jag inget att säga.
Kommentarer
Trackback
